"Vad glad jag blev mamma, när jag kom hem och jag såg den nya stjärnan i fönstret som lös så fint." Ida ger mig en gosig kram.

"Vad roligt att du tycker om den, men det heter lyste - inte lös", hon får en klapp på kinden.

"Det gör det ju inte!"

"Joo."

"Nähe, jag skriver alltid lös, även i uppsattser i skolan och jag har aldrig fått fel för det.

"Vi får väl slå upp det då." Jag lägger förnuftigt upp Norstedts "Svenska Akademins ORDLISTA över SVENSKA SPRÅKET" och letar fram lysa, lyste. "Se!"

Ida stampar in på sitt rum. Blev hon sur?

Hon dyker snabbt upp igen, även hon med Akademiens ordlista. Men hennes är trettio år yngre och ca 500 sidor tjockare...

Ida bläddrar snabbt fram till L. Drar med fingret till ly... "Ha, ha! Se där!" hon knackar med fingret över lysa, lyste äv. lös.

Tsss, vilka nymodigheter...