Mot oändligheten och vidare
"Här ska det åkas så snön ryker!" Fina Frun har tagit med familjen till en av barndommens pulkabackar, "vänta ni bara tills ni ser backen, den är jätteläskig!" Jag tystnar tvärt när backen dyker upp i mitt synfält. Vad nu då? Har backen krymt?
"Är det långt kvar?" undrar Emil.
"Eeehh, vi är framme nu. Men det är något konstigt, det brukade finnas en JÄTTESTOR backe här..."
Familjen ser sig omkring.
"Eller också, var du bara jätteliten, när du sist åkte här..." Adam ger mig en puss på kinden.
"Ooooiiihhh! Vad det går fort!"
(med lite vilja så kan pirr-i-magen framkallas även i de minsta backarna)