
"Är vi framme snart?"
"Det är inte långt kvar."
Emil trummar med fingrarna... "Hur långt är det kvar?"
"Vi är nog där om tio minuter." Jag svarar med den lugna rösten.
Suck och stön från baksätet. "Jag är törstig!"
Haha, den var jag förbered på! "Varsågod!"
Snopet tar han emot den kalla festisen. "Jag är hungrig, kan vi stanna på Mcdonalds?"
"Nej. Du åt ju frukost för en stund sedan?"
Suck. Igen. "När är vi..." han hinner inte avsluta menigen.
"VI ÄR FRAMME!" Jublande studsar Fina Frun ut ur bilen medan den fortfarande rullar.
Några anställda till inredningsaffären, som samlar kundvagnar på parkeringen, ger mig en misstänksam blick så kul är det inte här.
Nu ska det shoppas möbler till nya huset!