Jennifer och jag sitter och stirrar på graviditetsstickan som hon nyss har kissat på. Tickandet från äggklockan ekar i köket...
Ett streck... två sträck! Ett rosa plustecken syns i rutan! Jubel utbryter, vilket värmer mitt hjärta. Hon är glad, trots att hon nyss separerat med den blivande pappan - Carl.
"Jag ska få en dotter!"
"En dotter?"
"Ja, men det var ju ett rosa plustecken. Hade det varit en pojk, så hade det väl varit blått?"
Jag har köpt wienerbröd med hallon och sitter nu och mumsar i mig bakverket med Jennifer vid min sida. Hon sitter mest och petar och massakerar sönder sitt.
"Ska du inte smaka?"
Jennifer gör en grimas, "jag mår illa".
"Är du sjuk?"
"Jag har mått dåligt en längre tid..." hon rycker på axlarna.
"Du... är inte gravid?"
"Näe, eller jag vet inte!" Jennifer flackar med blicken.
"Men det kan vara möjligt?" jag rusar ut hallen och kliver i ett par skor.
Jag rusar ner till Apoteket och köper ett graviditetstest som jag viftar med framför Jennifer några minuter senare. "Gå och kissa!"
"Men hur kör människan..." jag mumlar för mig själv och håller oroligt bilen framför mig, under uppsikt. Den vinglar fram och tillbaka mellan körfälten och är nära att köra i diket.
Jag får ett tillfälle att köra om och gasar snabbt förbi för att lämna tokföraren så långt bakom mig som möjligt. När jag passerar och hamnar sida vid sida med bilen så kikar jag snabbt in och ser: tjejen som kör, sitter och sms:ar med båda händerna och håller ratten med knäna!
Vilket sms är så viktigt, att det är värt att riskera ditt och andras liv?