fortsättning från tidigare inlägg...

Jag skär mig nästan i fingret helvete! "Vad säger du? Otrogen? Han avgudar ju dig!"

"Ssch! Inte så högt!" Jennifer viftar med armarna. "Han brukade avguda mig, nu är han alltid trött och ointresserad." Hon plutar med läppen.

"Han kanske bara är trött helt enkelt. Adam klagar också på att det är mycket på jobbet nu." (Adam och Carl är arbetskamrater och goda vänner sedan länge.)

"Du vet hur spänt det har varit mellan Carl och Diana (exfru och barnens mor)? Sedan några veckor tillbaka, ska de helt plötsligt göra saker tillsammans, för barnens skull." Det sista säger hon med rösten i falsett.

"Aj, då!" Det bara flyger ur mig, innan jag hinner stoppa det. Jennifer slår ner blicken och sjunker ihop. Jag försöker reparera det, "men det är väl bra, det har ju varit så jobbigt med deras gräl?"

Hon ger mig en sorgsen blick, hon vet.