Jofama by Kenza




Ida och jag är på jakt efter en vårjacka. När man shoppar med dottern, så tittar man på designernamnet först och utseendet efter.

"Här hänger de!" utbrister jag när Jofama-jackorna visar sig.

Ida lyser upp och skyndar till min sida av butiken, "ser du Kenza-jackan?" hon bläddrar ivrigt bland jackorna.

"Här!"

"Åh nej, min storlek finns inte kvar!"

(däremot hittar Fina Frun en i sin storlek, men inte kan jag komma hem med en Kenza-jacka, om inte dottern får en...)

"Tyvärr", meddelar expediten, "den är slut hos tillverkaren också."

Ida deppar ihop. Men så lätt ger jag inte upp, utan jagar beslutsamt vidare. Affär efter affär, tills vi slutligen hittar den eftertraktade jackan.

Resultatet blir en överlycklig och tacksam dotter. Och så kunde ju Fina Frun köpa en också till slut. Men det är ju mindre viktigt...

Yippee!

Shoe your color






...eller show your color som kampanjen heter, är ett jättebra projekt som pågår på Stadium. Beroende på vilken färg du väljer på dina skosnören, stödjer du olika organisationer - Rosa bandet, Barncancerfonden, SOS Barnbyar, Star for Life.

Jag skrev om det för några dagar sedan och det såg Stadiums reklamfirma Polhem, som genast skickade en present till Fina Frun. Ett par supersköna, superfina  Adidas. Med blå snören. Och därmed har en summa donerats till Barncancerfonden, i mitt namn.

Jag hoppas att fler affärer inspireras och startar liknande välgörenhet.

Shop for life!

Sprängfylld

 

Fina Frun är med gravida vännen i stan. Vi ska köpa babykläder, men hitills har vi bara lyckats vagga fram till Fröken Olsson (café i Göteborg).

"Vi sätter oss där!" Jennifer nickar mot ett ledigt fönsterbord. Hon går så kvickt hon kan med sin stora mage för att inte förlora platserna. Väl där, blänger hon skeptiskt på de höga barstolarna. Men hon gör ändå ett tappert försök att få upp sin kroppshydda på en av stolarna.

"Ska vi inte sätta oss i soffan istället?" föreslår jag när hon börjar svettas.

Med en djup suck ger hon upp och hasar bort från fönstret. "Det är inget kul längre", muttrar hon.

"Shopping?"

"Graviditeten!" fräser hon. "Jag är trött på att vara stor och klumpig."

Hur minns du din graviditet? Som en härlig längtan inför det kommande barnet, eller en plåga som tog allt för lång tid? 

En japansk trädgård

Vilken fin trädgård Fina Frun har! eller inte...

När grävmaskinerna lämnade den nybyggda tomten i november var gräsmattan ett minne blott. Så nu kommer vårens projekt bestå av att lägga gräs och stenar. Kanske plantera. Men jag vet inte säkert. Det är varken min eller Adams favoritsyssla direkt, så jag tänkte inspireras av japansk trädgårdskonst. Mycket sten, vatten, gräs och buskar...

Ni kommer få följa processen såklart!

Snart så...





Överflyttning av inläggen från
http://blogg.amelia.se/finafrun pågår för fullt!
Titta in där om du vill läsa dagens uppdatering, eller läs Fina Fruns äldre inlägg här. 

Men snart så är den här bloggen fullt aktiv!

Lockrop

"Bähäää... bäääääähää!"

Vad är det som låter??? Fina Frun kikar ut genom den öppna trädgårdsdörren. Solens strålar värmer äntligen och den sista isen smälter sakta men säkert bort från altanen. Jag sluter ögonen i någon sekund och bara njuter.

"Bääääääääää!"

Står det ett får här ute eller? Jag tassar ut i strumplästen och spanar runt. Inga boskap så långt ögat når. Bara en fiskmås som glor på mig.

"Bääh!" han öppnar näbben och bräker åt mig.

"Det är ju du som låter! Din stackare, du kan ju glömma att någon måstjej vill ha en fårskalle som dig att bygga bo med."

Måsen breder ut vingarna och flaxar kaxigt innan den lyfter med ett sista bräkande.

"Vem pratar du med?" Adam kikar nyfiket ut.

"Öööh..."

Köksrenovering - igen

Fina Fruns kök

"Köksfirman, säger att vi får komma till deras utställningslokal och välja nya luckor om vi vill. Kostnadsfritt", informerar Adam mig via telefon.

"Kostnadsfritt!? Ja men vad annars? Det är väl inte vårt fel att de satt upp fel luckor? De borde betala oss någon form av ersättning för att vi får stå ut med en ny installation!" tjurar jag.

Adam suckar, "jag vet, eländet tar visst aldrig slut. Men du, kanske vi skulle byta till en helt annan färg? Nu har vi ju haft svart-vitt i fem månader, det vore ju kul med något helt annat. När vi ändå måste genomgå besväret med luckbyte, menar jag."

"Kanske..." jag funderar på det en stund. Föreställer mig olika lösningar. Men jag älskar mitt kök! (visst är det snyggt?)

Problemet är att om man ger det en närmare granskning så ser man att lyckorna har ådring åt olika håll. En del luckor är svartbetsad ek (som vi skulle ha) och andra är svart ask. Det konstigaste är ju att monteringsgubbarna inte märkte någon skillnad och ändå monterade köket...

Dessutom är det någon form av lackskada på flera av ekluckorna, annars hade det ju varit enkelt att bara byta ask-dörrarna.

...två olika träslag!

Visa färg

"Åh kolla, mamma! Vilka häftiga skosnören. Det kan jag väl få?" Emil börjar rota bland färgerna.

Jag sneglar ner mot hans skor, "vad är det för fel på dina då?"

"Meeen! De är ju vita! Jag vill ha färgade..." han får upp ett paket gröna snören. Och gula. "De här blir bra."

"Ska du ha en sko med gröna och en med gula snören?"

"Ja!" han förstår inte alls min skeptiska min.

"Okej..." jag har fått syn på affischerna runt skosnörerna.

"För varje sålt par skosnören tillfaller minst 10 kr organisationen som färgen representerar. SOS Barnbyar, Barncancerfonden, Rosa Bandet eller Star For Life."

Men vad bra, shopping som stödjer välgörenhet. "Vi tar båda paketen!" beslutar jag snabbt.

Show your color. Show your support.

Finns på Stadium

för 19:-

Jag KAN

"Nu ska vi se lilla stumpan, om vi kan värma dig." Gubben från värmepumpsfirman viftar med de buskiga ögonbrynen.

Jag ger honom en avväpnande blick och visar in honom till tvättstugan där värmesystemet injusteras.

Han börjar skruva för att komma åt golvslingorna och ger mig en förvånad blick när han ser hur jag studerar honom, "jasså du vill vara med och titta?"

"Jag bor ju här, alltså måste jag ju se hur du gör, så jag kan göra det själv sen."

"Har du ingen gubbe som kan sköta det åt dig?"

"Gubben litar på att jag klarar det själv."

Han smackar missnöjt och fortsätter med sitt arbete.