Anamma flyktig bekantskap
Hela dagen har gått i barnens tecken. Först med systers småttingar, sedan med mina storingar.
Att sitta och titta på en treåring som leker med vilt främmande barn, är verkligen fascinerande. De pejlar läget i ca fem minuter och sen är det fritt fram att kramas och skratta tillsammans.
En stund senare skiljs de åt när föräldrarna har måsten att uppfylla. Hej då, tack för puss och bus, men nu ses vi aldrig mer. Och så kastar de sig in i nästa äventyr.
Beteendet är inte helt konstigt i länder på sydligare bredgrader. Du känner säkert igen hur lätt det är att få kontakt med främlingar när du är vid Medelhavet. Detta får mig att fundera på om vi föds sociala och öppna men anpassar oss till svenskens avskärmade privata livsstil när vi växer upp?
Lite synd ändå... tycker inte du?
Att sitta och titta på en treåring som leker med vilt främmande barn, är verkligen fascinerande. De pejlar läget i ca fem minuter och sen är det fritt fram att kramas och skratta tillsammans.
En stund senare skiljs de åt när föräldrarna har måsten att uppfylla. Hej då, tack för puss och bus, men nu ses vi aldrig mer. Och så kastar de sig in i nästa äventyr.
Beteendet är inte helt konstigt i länder på sydligare bredgrader. Du känner säkert igen hur lätt det är att få kontakt med främlingar när du är vid Medelhavet. Detta får mig att fundera på om vi föds sociala och öppna men anpassar oss till svenskens avskärmade privata livsstil när vi växer upp?
Lite synd ändå... tycker inte du?
skriven
Ja du, det där stela är definitivt svenskt. Här i Australien så är det helt normalt att snacka med främlingar på bussen, kollegor man sällan träffar och kindpussas med nästan vem som. En av många anledningar till att jag trivs bättre här borta =) Kram