Med livet som insats?
bild: weheartit
Dottern kommer hem tidigt från skolan idag.
"Hej, är du redan hemma!" hojtar jag.
"Jag var inte med och klättrade, det kändes inte säkert."
Och så berättar hon från början, hur de skulle åka iväg med idrottsläraren och klättra. De hade gått in i en skog och stannat framför ett högt stup. Där hade eleverna förvirrat undrat om de inte skulle gå till en klätterstudio?
"Nej, ni ska klättra här, på berget."
"Vart är instruktörerna och utrustningen då?" undrar min dotter.
"Det är bara jag här," idrottsläraren slår ut med armarna, "jag kommer hålla emot med ett rep." (här kan ju tilläggas att det är 15-åringar vi pratar om. Flera av dem väger säkerligen mer än idrottsläraren)
"Inte för mig. Jag avstår. Det känns inte säkert." Dottern flyttar sig från gruppen och jag har en känsla av att läraren vet att det inte är någon idé att argumentera med henne. Han skulle ändå gå som förlorare ur den kampen...
Flera klasskamrater avstår, en av dem är en erfaren klättrare. De åker hem igen.
Detta gör mig stolt!
Jag är stolt över att min dotter är stark och vågar säga ifrån när något inte känns rätt. Och jag berömmer henne, lättad över att hon är hemma helskinnad.
Tyvärr är det en del föräldrar som istället reagerar med förmaningar, att man ska lyssna på den vuxna i sällskapet och göra som hen säger. Bara för att man är vuxen betyder inte det att man automatiskt har bättre förstånd!
Hur skulle du ha gjort?
"Hej, är du redan hemma!" hojtar jag.
"Jag var inte med och klättrade, det kändes inte säkert."
Och så berättar hon från början, hur de skulle åka iväg med idrottsläraren och klättra. De hade gått in i en skog och stannat framför ett högt stup. Där hade eleverna förvirrat undrat om de inte skulle gå till en klätterstudio?
"Nej, ni ska klättra här, på berget."
"Vart är instruktörerna och utrustningen då?" undrar min dotter.
"Det är bara jag här," idrottsläraren slår ut med armarna, "jag kommer hålla emot med ett rep." (här kan ju tilläggas att det är 15-åringar vi pratar om. Flera av dem väger säkerligen mer än idrottsläraren)
"Inte för mig. Jag avstår. Det känns inte säkert." Dottern flyttar sig från gruppen och jag har en känsla av att läraren vet att det inte är någon idé att argumentera med henne. Han skulle ändå gå som förlorare ur den kampen...
Flera klasskamrater avstår, en av dem är en erfaren klättrare. De åker hem igen.
Detta gör mig stolt!
Jag är stolt över att min dotter är stark och vågar säga ifrån när något inte känns rätt. Och jag berömmer henne, lättad över att hon är hemma helskinnad.
Tyvärr är det en del föräldrar som istället reagerar med förmaningar, att man ska lyssna på den vuxna i sällskapet och göra som hen säger. Bara för att man är vuxen betyder inte det att man automatiskt har bättre förstånd!
Hur skulle du ha gjort?
skriven
men jäklar!! tänk att sitta sådär och fika!!