FinaFrun.se

Jag hämtar barnen från skolan med bil. Varje dag. Det ger oss en stund att prata, avskärmade från världen i en resande bubbla. Det är då som dagens upplevelser från skolan är färska i minnet, aktuella och ofta rinner allt möjligt ur dem direkt.

Ibland är några klasskamrater också med och för en tid sedan var det en ledsen kompis som följde med oss hem. Han berättade att några äldre elever hade retat honom för att hans naglar var målade.

Vännen sträcker fram sina händer och visar mig det klargröna lacket.
"Det är ju jättehäftigt!" tröstar jag och visar mina blå naglar. När han inte ser vidare imponerad ut av detta så tillägger jag, "dessutom så målar mängder med coola artister sina naglar."
Han ser lite gladare ut.

Dagen därpå, kommer även min son med målade naglar till skolan. Efter en vecka har flertalet killar på skolan nagellack. Nu är det trendigt! Och retstickorna tystnar. Om en hel grupp ser likadana ut så är det tydligen okej...

Varför är det så? 
Man ska passa in. Se lika ut. Tänka lika. Sticker man ut så är man ett hot?

Då faller vi tillbaka till mitt vanliga tragglande: De som letar fel hos andra, gör det ofta för att överväga alla de fel som de ser hos sig själva.