Är du din yrkestitel?

 
 
"Heeej, vad kul att se dig!" en bekant som jag inte sett på evigheter stannar och granskar mig uppifrån och ner. "Vad jobbar du med nu för tiden då?"
 
Inget; hur mår du, är du lycklig, har livet varit snällt mot dig? Direkt på jobbtiteln bara. Det som är så viktigt för så många. Att kunna placera människor i fack. Är man som person på ett visst sätt bara för man valt ett visst yrke?
 
Själv så frågar jag aldrig om yrke. Det intresserar mig inte. Jag ser personen som står framför mig. Sen bildar jag mig en uppfattning om henne eller honom utifrån hur hen behandlar mig där och då. Oavsett om yrkestiteln är sopåkare eller president. Detta kan förvåna och till och med irritera folk. Speciellt eftersom samtalet då måste handla om annat...
1 Mimmi:

skriven

Hihi.
Helt rätt!!
Jag har gjort likadant. Ibland sedan sagt att jag är hemmamamma men också lokalvårdare OCH jag stortrivs. Då ser jag den förvånade blicken. Kanske för att jag stortrivs...eller för att jag "inte ser ut som en lokalvårdare"... :-)

2 Åsa - Sthlmturochretur :

skriven

Right on spot! Helt sjukt, är det inte viktigare i så fall att fråga om man gör något som man trivs med? Nej, ge mig en titel så att jag kan bedöma om vi ska ta upp kontakten. Ungefär :-) Något helt annat: älskar din header! Den är apsnygg! Ha en fin dag!

3 milla:

skriven

Åh, det där slår aldrig fel! Bra att du väljer att handla annorlunda :) Kram

4 Kajsa:

skriven

Det där är jättesvårt, jag vet att jag själv ofta pratar väldigt mycket om jobb och plugg istället för fritidssysslor. Men är det så konstigt egentligen? Jag menar, jag pluggar ju heltid! De flesta av mina vänner pluggar också så det samtalsämnet går inte riktigt att undvika.

Trivs man på sitt arbete eller med sin utbildning är det ju inte konstigt om man gärna talar om det?

Svar: Med dina nära vänner förstår jag att du pratar jobb och utbildning. För med bra vänner pratar man om ALLT som pågår i livet. Och där ingår ju jobbet.
Men när man träffar tillfälliga och ytliga bekanta och de bara ville mäta vilken pinne man står på i karriärstegen - det är booooring!
Fina Frun

5 Carro:

skriven

Håller med dig till fullständigt!

6 Marie:

skriven

Håller verkligen med dig! Jag har rest en hel del förut och varit borta i flera månader, då träffar man ju en hel del människor från hela världen som man hänger med, ingen som frågar vad man gör hemma utan man umgås och har trevligt och pratar om andra saker. Vad man jobbar med är oviktigt! Det är personligheten som räknas.
Jag tycker att det är lite typiskt svenskt att fråga så.

Svar: Ja, det har du nog rätt i!
Fina Frun

7 Therese:

skriven

För vissa är sånt viktigt, själv så frågar jag aldrig någon om det. Jobbigt med såna personer tycker jag.

8 fialia:

skriven

Ja visst e de konstigt, jag frågar aldrig folk vad de jobbar med, det är ju inte personen,
Jag tog en bild i Spanien med tanke på dig, finns på min sida nu.
ha de Fia

Svar: Tack underbara gulle-fia!!!KRAM!
Fina Frun

9 Johanna:

skriven

Håller med dig, blir trött på alla dessa fack man skall stoppas in. Jag blir less på alla frågar mig varför jag är singel, precis som det är något fel på mig för jag är det och valt och ha det så :)

10 MADDISENJ.SE:

skriven

håller med dig där, helt otroligt att folk alltid ska fråga vad man jobbar med

11 Brysselkakan:

skriven

Just det där har jag retat mig enormt på sedan vi nu flyttade tillbaka till Sverige. Träffar jag nya personer så är första eller andra frågan vad jag jobbar med.
Vill jag riktigt provocera så svarar jag: - Är det viktigt för dig? eller så säger jag projektledare och då blir ju följdfrågan med vad och mitt svar blir att driva runt vår familj.
Tydligen så provoceras många väldigt mycket av oss som inte jobbar. Jag får också ofta frågan vad jag GÖR hela dagarna. Men som om det skulle vara något problem att fylla en hel dag med saker att göra!

Jag skiter fullständigt i vad folk jobbar med, det är personen jag är intresserad av och inte deras titel!

12 Anonym:

skriven

jag bryr mej inte heller om vad folk jobbar med, sjukt att en del verkar bry sej mer om jobb än om själva människan!va fin bild:)

13 Johanna:

skriven

Tack, fyller dock först imorgon så har inte fyllt ännu!

Tack, jag stormtrivs med min nya frisyr :)

14 Znogge:

skriven

Jag värderar inte folk efter vad de jobbar med men jag skulle ändå kunna ställa frågan i vissa sammanhang. Det finns många frågor som kan uppfattas som känsliga eller ointressanta för olika personer som om man har barn, är gift, sambo etc.

Skulle jag springa på en barndomsvän vars högsta önskan var att bli veterinär hade jag garanterat undrat om det blev som hon önskade!

Svar: Detta har du rätt i! Men då blir ju frågan omtänksam, eftersom du minns hennes drömmar och önskningar och bryr dig om ifall de slog in. En fråga kan vara ytlig och snokande ELLER hjärtligt intresserad.
Goda vänner kan prata och fråga om det mesta. Till och med beröra känsligare frågor som barnlöshet osv. Man frågar för att man bryr sig om personen och kan erbjuda vänskap och stöd.

Men med en högst ytlig bekant, vars liv och önskningar är totalt främmande, är det märkligt att första frågan handlar om jobbtiteln.
Fina Frun

15 Anna-Maria:

skriven

Helt rätt! Jag undrar när den dagen kommer när man kommer att fråga " Hur mår du" istället för " Vad gör du".

16 Maria:

skriven

Håller fullständigt med dig!!

17 Annika:

skriven

Visst är det underligt att yrke och ålder ska vara så viktigt i vårt land. Eller är det så överallt? Jag är absolut inte mitt yrke... ;-) Kram

18 Marie:

skriven

Undra om det där är lite typiskt svenskt. känns hur som helst rätt oviktigt vad man jobbar med, det är ju personen som räknas.

19 mariette:

skriven

Nej, jag är ju inte det ,men jag har den bästa sysselsättning jag kan tänka mig :)
En investering för livet!
Möter ofta på det du beskriver och det står mig upp i halsen kan jag säga när man granskas uppifrån och ner och följdfrågan blir men det är ju inget du kan göra hela livet !!!!
Du är en fin förebild på att det fungerar att vara mamma, fru och hemma när barnen börjar skolan och lämnar småbarnsåren bakom sig.
Tack för all inspiration !
Kram

20 Fotograf Jennifer Karlberg:

skriven

håller helt med dig :) yrket bestämmer inte hur vi är..

21 Mita:

skriven

Man borde inte bry sig så mycket om vad folk jobbar med eller vilken titel dom har. Det är ju helt betydelselöst i det stora hela..
Tänk att inte det går att fatta för många..*
Kramen**

22 Sara Ekman:

skriven

Suck, den frågan är så jobbig.. Jag älskar mitt jobb och tycker det är superkul, har ju dessutom grymma förmåner att göra allt gratis med mitt hår ;) Ändå är det många som får en sån där konstig min efter att jag svarat på jobbfrågan, som om mitt jobb är skitkasst.. ?!

23 Yohanna i Las Palmas:

skriven

Så sant och SÅ tråkigt.
Varför är det bara jobbet som räknas?
Det är ju allt runt omkring som är det viktiga.

Hälsningar
Yohanna

24 Emmy:

skriven

Ja det är konstigt det där hur vissa måste kategorisera. "Hur mår du idag?" är ju en bra mycket bättre början på ett samtal! Kram

25 Fröken Josefine:

skriven

Det låter väldigt vettigt tycker jag!

Jadå det gick bra. Visst var det lite jobbigt när det var så många hundar och min vill bara busa :) hihi. Men hon skötte sig rätt så bra och var helt slut när vi kom hem.

26 dianasdrömmar:

skriven

Ett jobb är bara ett jobb....tycker att du gör något mycket vettigare än att jobba! Önskar att jag hade samma val:) stor kram Diana

27 Malin:

skriven

Det är också märkligt tycker jag hur stor del av livet som vissa väljer att gör jobbet till.

Jag är hemskt inne i jobbtankar just nu eftersom det är lite snurrigt på mitt jobb, men jag vet att jag har kollegor som i princip inte åker hem på kvällarna. Där går i alla fall min gräns. När dagen är över åker jag hem och då är jag LEDIG. Denna princip har jag försökt förklara för mina kollegor men de skakar bara på huvudet och säger att det skulle aldrig funka för dem.

Jag vägrar göra jobbet till mitt liv, framförallt eftersom jag är i en bransch där det nästan förväntas att skall brinna (och brinna ut) för mitt jobb.

Jag har pratat mycket med min mamma (född -59) om detta och enligt henne är det något fel med 80-talister som inte känner någon lojalitet med jobbet och som bara reser sig och går när klockan är fem. Jag har försökt förklara för henne att det är så vi måste resonera när vi lever i en marknadsekonomi - tid är liv.

Svar: Mycket klokt skrivet!
Fina Frun

28 happyvardag:

skriven

Titlar och yrken är inget som är viktigt för mig. Jag är individualist och uppfostrar mina söner så - gör det du tror på och det du vill. Förvänta dig att respekteras för det. Jag presenterar mig bara med titel i jobbrelaterade sammanhang. Ohc i mitt privata jag är jag väldigt lite bestämmande rektor. En annan sak som är spännande är alla som måste veta allas ålder i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Bäst blir det i tidningsartiklar....
Kram Mia

Svar: Ja, så sant! Ålder är vääääldigt viktigt att veta...
Fina Frun

Kommentera här: