Stor är Bra
2013-05-01 / 08:51:00
Lillgubben är fortfarande hängig, så vi tar det lugnt idag också. Det är så skönt nu när barnen blivit äldre, de är fullt nöjda med att bara "hänga" tillsammans tills kroppen har återhämtat sig. Annat var det ju när de var yngre, med gråt och vakande nätter. För att inte tala om oron, när de var så små att man inte kunde fråga om vad som gjorde ont eller kändes fel.
Sofia Wistam beskrev det så fint i senaste numret av mama;
"När man har småbarn tror man hela tiden att det är grejen med barn, men när man får ett stort barn, som blir en nära vän som vet allt om en, så kommer insikten: Men gud, är det alltså det här som är grejen med barn!"
Det blir bara bättre med åren...
12 år
2013-04-01 / 07:03:00
Idag fyller han år, den goaste killen på vår jord! Men sssch... börja inte sjunga ännu. Jag måste hinna blåsa ballonger och pynta innan han vaknar. Grattis-texten från GelGems hoppas jag kunna placera på hans fönster utan att väcka honom. Fast han har kanske inte fått sig en blund på hela natten och sover räv just nu...
min energikälla
2013-03-05 / 10:28:00
Det finns inget annat som har en så lugnande inverkan på mig, som havet. Vågornas brus, lukten av salt och en promenad över klipporna. Inga problem i världen existerar när jag hör en mås skratta.
När jag var liten bodde vi i husvagn under sommarloven, några hundra meter ifrån stranden. Ibland försvann min syster och jag i timmar på upptäcksfärder runt vattnet. Vi samlade snäckor och drivved som luktade hav långt in på vintern och vi hittade grottor och skrevor där det bodde troll... När benen blev trötta lät vi vattnets kluckande vagga oss till sömns på en solvarm klippa. Och när vi piggnade till, dök vi ner i det svala vattnet där en ny värld öppnade sig för oss under ytan.
Jag tror inte att vi rörde en leksak på hela sommaren. Hela havet fanns ju där.
Barnets Rätt
2013-03-04 / 10:40:05
Jag drar in den friska luften, djupt ner i lungorna - håller kvar i några sekunder och låter den sedan pysa ut igen. Molnet som jag vant mig vid att se från utandningsluften, är idag försvunnet. För solen värmer gott på mina kinder. Bäcken brusar och porlar bredvid stigen och en hare tittar misstänksamt på mig, beredd att ta till flykt om jag närmar mig. Jag ler åt tanken på alla samtal med barnen som jag haft om harbajs och växter, när de var små. Vi kunde sitta i timmar och diskutera färgerna i naturen och namnge fåglarna som flög förbi.
Jag brukade integrera leken med lärandet och gav dem uppdrag att hitta olika färger eller former av vad naturen har att erbjuda, eller granska kottar och berätta om vem som har ätit på den. På stadspromenaden pratade vi om historien bakom byggnader och statyer. Vi kunde slå oss ner vid foten av Kopparmärra och klargöra att hästen faktiskt är en hingst och att Karl IX byggde upp Göteborg med hjälp av Holländarna.
Varje promenad med ett barn är ett äventyr. Om man tar sig tid.
För att inspirera till fler roliga lekar och pyssel så läste jag mängder av böcker. Som förälder tycker jag att det är mitt ansvar att göra dagarna värdefulla för barnet. Därmed inte sagt att varje dag ska vara fylld av aktiviteter. Stunderna då barnet får leka fritt är oerhört värdefulla för den egna kreativiteten. Mina barn har aldrig haft problem med att sysselsätta sig själva, just för att allt inte regiseras åt dem. Och idag är de oerhört självständiga ungdommar. Att trivas med sitt eget sällskap är den finast gåvan man kan få. Då blir man också en ödmjuk och bra kamrat.
Ofta missuppfattas hemmaföräldrarnas vardag som väldigt isolerad. Det kan den säkert bli, om du inte tar egna initiativ, men eftersom barnet inte har samma fasta lektider som ett förskolebarn, så bör man leta upp miljöer där man kan umgås med andra.
Istället för "arbetskamrater" så hade jag andra mammor, pappor och mor- och farföräldrar att umgås med. Både nya och gamla bekanta. Barnen hade en stor grupp av bästisar, samtidigt som de ofta träffade nya spännande barn. I kommunen finns nämligen massor av skoj att hitta på. Till öppna förskolorna gick vi för att umgås tillsammans och på barntimmarna var barnen själva med pedagoger medan vi vuxna passade på att skvallra eller göra något annat som är viktigt för själen... Det sociala nätverket växte sig så starkt att vi även semestrade tillsammans och umgicks på kvällar och helger.
Under vår och sommarhalvåret gjorde vi listor med datum och lekplatser, så alla föräldralediga visste vart man skulle gå för att få sällskap. Däremellan besöktes olika museum och bibliotek flitigt. Dramatiserade turer och pyssel anordnas ofta.
Barnens stimulerades på alla möjliga plan och istället för att hamna efter i skolundervisning på grund av utebliven förskola (som olyckskorparna kraxade om) så visade det sig att mina barn och andra hemmabarn, låg hästlängder före i kunskap och utveckling.
Ett litet inlägg, i all välmening, till de som tror att alla barn mår bäst av att göra som alla andra och välja dagis. För många ÄR det säkert den bästa lösningen. Men det finns andra alternativ - och det här är ett av dem.
(Är du nyfiken på ekonomiska råd, för att kunna vara hemma mer med barnen, läs mitt tidigare inlägg HÄR.)
ska vi prata pengar?
2013-02-25 / 21:03:35
Jag är övertygad om att de allra flesta föräldrar planerar vardagen för att på bästa möjliga sätt pussla ihop familjelivet. Om man följer magkänslan, utan att försöka övertyga sig om motsatta känslor, så brukar det bli bra för alla inblandade.
Det här inlägget handlar om vårt val av livsstil och fokuserar den här gången endast runt ekonomin, för att inte bli fööör långt.
Så här har vi det idag:
För oss så har det alltid varit viktigt att få så mycket tid som möjligt ihop med barnen. Och den bästa lösningen för oss blev att jag stannade hemma på heltid medan maken kunde fokusera på att dra in pengar. Dock har vi under vårt förhållande även genomgått en period då han var hemma och jag jobbade, några år då vi båda jobbade och en tid då båda var hemma samtidigt.
Idag har vi det bra ekonomiskt. Vi har kunnat klättra på fastighetsstegen och äger ett nybyggt hus. Vi köper det vi behöver och kan åka på semestern vi längtar efter. Med noga koll på ekonomin, ska jag tillägga. För vi har inget överflöd av pengar. Och maken arbetar mycket, även på helgerna. (Fast om han var singel hade han troligen jobbat ännu mer. Det är sådan han är.) Han kan däremot njuta av att lämna arbetsplatsen varje dag klockan fyra och inte behöva göra något annat än att åka hem och umgås med familjen. För allt annat har jag redan fixat.
För att kunna klara oss på en lön, så behöver vi prioritera och planera. Och vi anpassar livsstilen efter ekonomin och inte tvärtom.
Det var så här det började:
Mycket går, om man bara vill. För det fanns en tid när vi var nyblivna föräldrar, unga och nykomlingar på karriärstegen. Och för att kunna förverkliga drömmen om att en av oss skulle vara hemma på heltid, var vi tvungna att välja - pengar eller tid? Vi valde tid. Tid ihop med barnen.
För att få ekonomin att gå ihop så bodde vi i en hyreslägenhet i ett av Göteborgs billigare bostadsområden. Vi avstod från bil och dagstidningar och semesterresor var bara att glömma. Men jag minns inte att vi någonsin saknade något av det...
Ett litet barn behöver inte så mycket mer än kärlek, närhet och uppmärksamhet och det är gratis. De är inte heller särskilt kräsna över vilka kläder du sätter på dem. Det ska vara mjukt och skönt och lätt att röra sig i. Och allt är roligt att leka med, en träslev som dunkas i en kastrull är på något märkligt sätt mycket roligare än trumman du betalar dyrt för i affären. En äggkarton blir snabbt roliga gubbar och tomma glasburkar är vackra att måla på. På biblioteket öppnar sig hela välden och på ett museum finns det massor av skoj. Barnteatrar, pyssel och guidade turer kostar knappt någonting och stranden, lekplatsen och skogen är alldeles gratis. Att det påstås vara dyrt med små barn, har jag aldrig förstått mig på.
Inget togs på kredit och varje räkning analyserades. Kunde vi få billigare elavtal eller hemförsäkring genom att ringa runt, då gjorde vi det. Och om man prutade på priset, så gick de oftast med på det.
Genom att vekohandla efter lista och med kuponger, höll man sig inom ramarna. Jag brukade dessutom bara ta med mig den summa som fick spenderas, i kontanter.
Men små barn växer upp och får kanske dyrare vanor, tänkte vi. Så när minstingen började i sexårsverksamheten, började även jag att jobba. Fast helt plötsligt blev det omöjligt att klara sig utan två bilar om vi skulle få ihop alla körningar till skolor, jobb och fritidsaktiviteter. Vi köpte hus, bokade charterresor... och så var vi snart inne i Svenssons ekorrhjul...
Jag startade upp ett eget företag, ägde snart en egen presentbutik. Och klarade det tydligen ganska bra, eftersom regeringen utnämnde mig till ambassadör för kvinnligt företagande. Möten med dåvarande näringslivsministern Maud Olofsson och tidningsartiklar blev det också.
Men dygnet har bara ett visst antal timmar och något måste bli lidande. De timmar jag lade på jobbet, var ju också de timmar som jag var borta från barnen, vilket jag inte trivdes med. För hur kul det än kunde vara med inköp och kunder, så var det inte i närheten så kul som att kittla på en mjuk mage. Så jag sålde butiken. Ett beslut jag aldrig har ångrat.
När jag en dag är gammal och ser tillbaka på mitt liv, så är det är alla ljuvliga stunder med familjen jag kommer uppskatta och minnas varmast och inte hur full dagskassan var efter en hektisk dag.
Riskerna då?:
Appropå gammal - säkerhetsnätet för en hemmaförälder är obefintligt. Att pensionspara privat är absolut nödvändigt och för säkerhets skull, skriv också juridiskt godkända papper er emellan. Vid eventuell seperation (skilsmässa eller dödsfall) kan det var bra att ha allt svart på vitt hur ni vill ha det om inte äktenskap- eller sambolagen innefattar det som ni vill säkerhetsställa.
Däremot är jag inte ett dugg orolig för alla heltidsföräldrar den dagen då de ger sig ut på jobbjakt. Att totalt gå emot samhällstrenderna och följa sin egen väg, är det bara starka och handlingskraftiga personer som orkar göra - att fixa en anställning är i jämförelse bara småsmulor.
Är vi ett hot mot samhället?
En heltids förskoleplats kostar kommunen ca 14 500 kr, per månad och barn. En summa som kommunen sparar för varje barn som är hemma med en förälder istället. Dessutom ställs en plats ledig åt ett barn som behöver den bättre. I en del kommuner (inte Göteborg) betalas det ut vårdnadsbidrag på max 3000 kronor om man väljer att avstå från en förskoleplats, men annars får man ingenting.
Förskolan passar inte alla. Så är det bara. Vi är inte alla lika. Om föräldrar som vill vara hemma längre med sina barn fick en större del av den summa som förskoleplatsen kostar, så hade fler haft råd att vara hemma med barnen och barngrupperna skulle minska. Alla skulle dra fördel av det. Hemmaföräldern skulle då också få en beskattningsbar och pensionsgrundande inkomst.
Framtiden då?
Ju mer kvalitetstid du spenderar med ditt barn, desto bättre blir er relation. Och en tonåring behöver också en förälder. Kanske nu mer än någonsin behöver barnet en trygg klippa att stödja sig mot när det tar ett stor kliv mot vuxenvärlden. Ingen tid är bortslösad tid med ditt barn. Därför är jag fortfarande heltidsmamma. Det passar oss, men kanske inte dig.
Hur min framtid på arbetsmarknaden ser ut, återstår att se. Idag har jag fördelen att vi inte behöver en inkomst till. Så jag kan utveckla det jag trivs bäst med. Skapa. Skriva. Det har visats intresse för mina texter, så kanske det händer något spännande där...
det är NU det gäller
2013-02-03 / 14:17:00
Nu sitter jag här och blir djup i mina funderingar... läste nyss Sandras inlägg, om hur hon bryter upp från sitt liv för att prova på att uppfylla sina drömmar. I Paris. Vad härligt! Underbart. Modigt och helt rätt. Tänk om alla skulle våga att ge sig ut i det okända och pröva sina vingar. Vad mycket lyckligare mänskligheten skulle bli...
I stället för att sitta och gnälla om hur man önskar att livet skulle se ut, så ska man ju ta tag i det! Man har ju bara ett liv.
Sen blir det kanske inte alltid så fantastiskt som man hade hoppats på. Men man gav det en chans och slipper fundera på hur det kunde ha varit.
Kanske det är en livsstil som lockar, en yrkestitel eller ett resmål. Vad vet jag? Alla har vi olika drömmar och längtan. Stora som små.
Själv så flög jag till Spanien som tjugoåring och sålde returbiljetten. Fixade en bostad och jobb och blev kvar i några år. Hittade kärleken och startade vår familj. Ett beslut som för all framtid förändrade mitt liv. Bara för att jag vågade.
Det är så viktigt att du själv håller i ratten och styr ditt liv. Men var inte rädd för att köra in på obekanta vägar.
NEJ. Jag vill inte, orkar inte, bryr mig inte.
2013-01-06 / 13:28:00
Hoppas ni njuter av söndagen? Här har vi semlepremiär och julgransplundring hos Mor och Far. En sista dans runt granen för den här julen.
Jag inspireras av min sköna systerson som fyller två år i vår, han är bombsäker med sina åsikter och står alltid för dem;
"Ska vi leka med tåget?"
"Nej."
"Vill du ha en smörgås?"
"Nej."
"Ska moster pussa dig?"
"Nej."
"Ska vi läsa en bok då?"
"Ja."
Att stå för sitt NEJ är något som vuxna ofta är dåliga på. Man vill vara alla till lags, inte ställa till problem, inte vara avig. Att våga känna efter och stå för ett avböjande är något jag alltid kämpar med och något jag lovar mig själv att bli bättre på inför det nya året.
Hur är du?
Tacksamhet
2012-12-19 / 15:23:00
Lite senare ikväll skall hela familjen gå på teater. Det är sonen som spelar huvudrollen, så jag kommer säkerligen att fälla en tår eller två av stolthet.
De mesta av julbestyren är nu gjorda, så julen kan få sitt lugn. Från och med i morgon när barnen går på jullov, så har jag nämligen inte planerat att göra något annat än att bara ägna tiden tillsammans med dem. Julen är barnens högtid först och främst och inget annat än familjetid betyder något.
Bloggen kommer uppdateras dagligen som vanligt, men inte hålla lika högt tempo. Jag tror att du tänker likadant?
En rosa morgon
2012-11-24 / 10:11:00
Jag startar morgonen med en smoothie som vanligt. Idag mixade jag jordgubb, mango och svartavinbär. MUMS!
Lite senare bär det av på ytterligare skolvisiter. Vi har några kvar på vår lista innan det är dags att bestämma sig. Och efter det kommer jag kramas med goa släkten.
Appropå släkten: Min systers samtal med sin treåriga dottern igår;
"Din mormor är ju min mamma." Förklarar min syster på begäran av den lilla. "När jag var liten så bodde jag hos henne, men när jag blev stor så flyttade jag till ett eget hus. När du blir stor, kommer du väl inte flytta ifrån mig?
Dottern funderar en stund innan hon svarar; "När jag blir stor ska jag bo hos moster!" (alltså Fina Frun)
Ååååh, tror ni att jag smälte eller?!
Väx upp?
2012-11-13 / 05:53:00
Det är inte så lätt att växa upp. Ena dagen kan man stampa med foten och skrika sig till en lösning. Andra dagen är man "stor" och borde veta bättre, fast man egentligen skulle vilja krypa upp i mammas knä och blunda...
Att som förälder pusha barnen till utveckling i lagom takt, är inte heller helt lätt. Balansgången mellan curling och flipper är svårhanterlig. Ett barn måste vara moget för att våga och ha viljan. Barnet vet oftast bäst själv när det är dags. Som vuxen är det tyvärr ofta stressen som talar och tar besluten åt barnet istället.
Men tänk efter hur du själv lever i den vuxna världen. Är vi inte ganska duktiga på att låta oss curlas? Vi köper halvfabrikat, hämtmat, låter andra serva bilar och byta däck. Kanske har du hemhjälp, städerska? Nog är väl hela samhället ganska curlat?
Jag vill känna tro
2012-11-11 / 18:36:40
bildkälla
Vilken söt bild, va? Kärleken genom livet. För gammal och ung.
Tänk att gubben min och jag snart har varit ihop i tjugo år. TJUGO ÅR! Inte konstigt att det blir lite gnälligt ibland. Hur många personer finns det som man skulle stå ut med att dela hem med genom hela livet, egentligen?
Vi har haft både motgångar och medgångar. Det ska ärligt erkännas. Ändå sitter vi fortfarande i samma båt. Det är mindre tungt att ro den knarrande ekan om man är två.
Både Mannen och jag kommer från hem och släkter där skilsmässa inte existerar. Vi är uppfostrade till att ha tålamod och envishet. Och allra oftast är det lättare att jobba med lyckan utifrån det man har, än att börja om och söka nytt. Därmed inte sagt att en skilsmässa inte skulle accepteras. Skulle någon av oss välja att gå skilda vägar skulle vi självklart bli stöttade genom seperationen.
Men från den dagen vi bestämde oss för att nu är det VI, då formades också en beslutsamhet om att det här SKA fungera. Och då gör det det.
Ibland tror jag att älskande par slutar att älska, för att de slutar tro. Och när man börjar tvivla så läcker båten in vatten och då dröjer det inte länge innan man sjunker.
Tack
2012-11-09 / 00:14:50
Tack för att ni delar med er i kommentarsfältet! Tänk att så många av er också fick barn tidigt!
Vad synd att jag inte hade ert stöd då, för många år sedan... tänk vilken raffig mamma-grupp vi hade blivit...
Mamma Pappa Barn
2012-11-08 / 11:13:00
Jag läste en text om unga föräldrar och började tänka på hur det var för min egen del när jag 23 år gammal blev mamma för första gången...
Jag hade studerat färdigt och redan hunnit bo utomlands och äventyra i några år, när lillan kom till jorden. Så trots mina unga år så var jag mogen och redo för att bli mor. Jag var full av bus och hade gott om energi till både dottern och sonen som kom några år efter. Jag var mamman som klättrade i träd och åkte rutschkana när andra föräldrar tittade på.
I dag är jag en mamma som delar samma musik- och filmsmak som mina barn, som diskuterar mode och media med brinnande entusiasm utan det minsta problem att "hänga med". Åldern är en fördel.
När de blivit vuxna är jag fortfarande "ung".
Många väljer att bli föräldrar senare i livet och det har andra fördelar. En del väljer bort föräldraskapet helt och hållet. Och så finns det dom som har en stark längtan efter barn som tyvärr aldrig kommer att bli verklighet...
Våra liv och erfarenheter ser olika ut och vi är alla de bästa föräldrar som vi kan vara åt våra barn. Ingen ålder är rätt och ingen ålder är fel - så länge ett barn föds till en längtande, kärleksfull famn.
Läskiga Kakor och Tacksamhet
2012-11-04 / 04:27:00
Under Alla Helgons Afton ägnar jag en extra tanke åt de jag älskar som lämnat jordelivet. Nu är de änglar, i en bättre värld och någon gång ska vi träffas igen. Men inte nu...
Jag uppskattar också livet lite extra den här helgen. Mitt liv, mina käraste liv. Att vi får vara tillsammans.
En varm kram till DIG/
Fina Frun
Liten med stora Val
2012-10-25 / 15:34:00
Det är många möten och mycket information för båda mina barn just nu. Båda två står inför val av ny skola till nästa läsår. Den ena börjar på gymnasiet, den andra på högstadiet.
Deras pappa och jag lyssnar och råder, men valet är ändå deras. Det är ju dom som ska trivas med studierna på den nya skolan.
Jag försöker att minska prestationsångesten med att mata in; har du kul i skolan, kommer kunskapen lättare. Alltså ska de välja något som känns rätt NU, för vem vet helt säkert vart livet för dig om tio år? Det är omöjligt att välja yrkesinriktning redan vid femton års ålder.
PS! Imorgon dras en vinnare i TÄVLINGEN
Klädkod
2012-10-03 / 06:48:00
God Morgon! Jag passar på att blogga lite medan barnen stylar sig inför skoldagen. Det är inte bara att slänga på sig något! Det handlar inte om att man är fåfäng, utan mer om att göra sin personlighet synlig för omvärlden. Man kan uttrycka mycket med sin klädsel.
Läx-Fri!
2012-09-28 / 00:08:00
Fredag. Härligt. Stressfritt och avslappnande. Eller?
Lämnar du arbetsuppgifterna kvar på jobbet, när dagen är slut? Unnar du dig att koppla bort jobbet och hänge dig åt något annat för att samla ny energi?
Många har insett att stressrelaterade sjukdommar hänger ihop med övertid och oförmågan att släppa taget om jobbet. Som vuxen kan du säkert påverka det här själv och göra valet att vara ledig. Men för barnen ser situationen helt annorlunda ut. De har skolläxor. Oavsett hur bra du jobbar i skolan, kommer du ändå inte undan hemarbetet. Även helgen måste ägnas åt studier.
I många hem är läxorna ett stort stressmoment. Det blir tjat om när och hur de skall göras och ibland räcker inte föräldrarnas tid och kunskap till för att hjälpa sina barn. Och eftersom barnen aldrig kan koppla bort skolarbetet helt, utan alltid har någon hemuppgift hängande över sig, så minskar skollusten.
Tiden ihop med kompisar och familjen blir lidande och många känner att de inte hinner, eller orkar med någon idrottsaktivitet.
Även lektionerna i skolan blir lidande av hemläxorna. Mycket värdefull undervisningstid går istället åt att dela ut den nya läxan, eller förhöra och gå igenom den avklarade läxan. Tid som man istället skulle kunna ägna åt nya kunskaper.
Är jag helt ute och cyklar här? NEJ! I dagsläget finns flera skolor i Sverige som redan praktiserar läx-fri undervisning. Läs gärna om Finnstaskolan samt Rotundaskolan, skolor som är helt läxfria OCH med resultat klart över riksgenomsnittet. Även på riksdagsnivå har detta diskuterats läs tex HÄR och HÄR. Och Alfie Kohn har skrivit en hel bok om ämnet.
En väl fungerande skola ska inte behöva belasta sina elever med hemuppgifter. Men de allra flesta skolor skickar ändå med sina elever jobb hem, av ren vana, trots att läxor inte är reglerade i skolförordningarna. Enligt skolverket är det upp till varje skola och lärare om man vill använda sig av läxor, eller inte.
Skulle du orka ta med dig arbetsupgifter hem varje dag? Ägna dina kvällar, helger och semestrar med jobbrelaterade uppgifter?
Myspys utan stress
2012-09-27 / 12:37:34
Fix och fej i köket! Sonen är fortfarande sjuk, så vi håller oss inomhus och tar det lugnt . Bakar lite, läser lite, spelar lite och myser mycket.
Detta är en av de anledningar till att jag gjort valet att vara heltidsmamma och hemmafru. Jag har all tid i världen att ägna åt min lilla sjukling utan att behöva oroa mig för någon arbetsplats.
Tänk på vilket språk ditt barn hör!
2012-09-26 / 11:25:00
Härom dagen skrev jag om svordommar och hur jag undviker dem. Och igår när det var klassmöte på sonens skola, så blev det en hel del prat om kränkande ord.
Flera av föräldrarna upplevde språket mellan enstaka barn, som ett stort problem. Medan andra tyckte att svordommar - till och med könsord, är en del av det moderna språket och inget att bry sig om.
Det var intressant att lyssna till de separata åsikterna och det fick mig att fundera;
Om man använder nedsättande ord och svordommar i sitt vardagliga sätt att kommunicera, så avdramatiseras de och förlorar därmed den stötande innebörden. Man blir helt enkelt immun. MEN vill man verkligen vara reaktionslös till att bli kallad H**a?
Min åsikt vet ni ju redan...
Respektera ett nej!
2012-09-22 / 00:44:00
Jag vet inte hur många gånger som jag behövt bråka med skolpersonalen för att de tvingat barnen att äta något de inte tycker om. Mat skall vara lustfyllt och gott och när man är mätt skall man sluta att äta. Detta förstår alla barn, men de drillas till att ignorera sina signaler. Följden av detta kan leda till ätstörningar eller övervikt.
Har du en infektion eller skada i kroppen skall man avstå från idrott. Annars kan symptomet förvärras eller tillfrisknandet försenas. Detta vet varje vettig vuxen och låter därför kroppen vila för att återhämta sig. Men så fort det gäller ett barn, så tvingas de vara med på gympalektionen även om man känner sig hängig eller har ont.
Vad är logiken i det?
Barn som ofta upplever att deras nej ignoreras, börjar så småningom tvivla på sitt eget omdöme om kroppens välmående. Ett barn är en hel människa precis som du, bara lite kortare i rocken...
